Andas tjära.
Lägger sig som en tjock, seg hinna över bröstet.
Mina steg är långsamma. Mina tankar för snabba.
Hur gör man när livet försvinner bort?
När man tappar all kontroll över sig själv.
Hur gör man för att rädda sig själv?
Hur gör man för att orka rädda alla andra?
Hur gör man för att sluta vara så trasig så att närhet skrämmer?
Önskar ganska ofta nu att jag slutade andas, för att sluta såra människor omkring mig.
Att såra är det enda jag kan riktigt bra.
Att göra människor besvikna verkar vara det jag är bäst på.
Vill bara sparka och skrika världen i ansiktet.
Det är inte rättvist när det man vill mest av allt inte funkar.
Vill bara få vara lycklig och stabil. Men är inte kapabel i vinterkylan.
Vill att istiden ska ta slut.
Jag önskar med hela mitt hjärta att jag bara kunde fungera, för min och din skull.
