Kärkärkär.
Jag är trygg och älskad. Mitt hjärta är samlat. Alla tre bitar på samma plats och det känns så rätt.
Det är som det alltid borde vara. Hjärtat fladdrar omkring som en kolibri i bröstet med sagodjuren. Hjärtat vill ut och närmare.
Men jag känner det. Ingen mer dov känsla, inget mer långsamt tryck som får bröstet att klämmas ihop och krampa.
Jag känner mig säker, trygg och levande. För första gången på länge. Alldeles för länge.
Men det var värt väntan om det är såhär jag får må nu.
Syret når blodet på riktigt och inget känns tvingat längre.
Deras händer i mina gör världen till en snällare plats.
Jag skulle våga allt.
